Amerikanska licensklasser

I denna del av artikelserien skall vi titta på de licenskasser som finns idag i USA och vilka kunskapskrav som ställs.
Hur själva provtagningen går till, vilka hjälpmedel som är tillåtna etc. behandlas senare. Vi tittar först på vad man 
faktiskt behöver kunna för att klara de olika proven.

CEPT - endast i Europa

Viktigt att ha i åtanke är att CEPT som reglerar kraven för amatörradio i Europa är en europeisk organisation. Den har inget inflytande över amatörradion i USA. De flesta av CEPT:s medlemsländer godkänner dock, enligt CEPT:s rekommendation, amerikanska licenser vid tillfällig vistelse i landet i fråga i högst tre månader. Observera att detta inte gäller icke-amerikanska medborgare. Du måste använda din svenska signal utanför amerikanskt territorium om du är svensk medborgare med amerikansk signal, mera om detta sist i artikelserien.  CEPT har träffat separata överenskommelser med USA och några länder till om att licenser från dessa länder skall ingå i CEPT-samarbetet. CEPT är en organisation som är direkt underställd ITU, Internationella teleunionen. ITU är ett FN-organ som är den högsta beslutande instansen i telefrågor i världen.

Märk väl att det endast är tillåtet att använda sin utländska (svenska) signal i USA under en begränsad tid, 3 månader enligt CEPT-överenskommelsen, vilket motsvarar normalt turistvisum. USA är inte med i HAREC-samarbetet som bara gäller vissa europeiska länder. Enda sättet att få en amerikansk anropssignal är att avlägga godkänt prov för någon av de amerikanska licensklasserna. Även andra former av så kallade reciproka tillstånd med länder utanför Europa har begränsad giltighetstid i USA.

USA tillhör ITU region 2 - Europa ITU region 1

ITU delar upp världen i olika regioner. Europa, Ryssland, Afrika m.fl. tillhör region 1 och USA (Nord- och Sydamerika samt Karibien) region 2. CEPT:s motsvarighet i ITU Region 2 heter CITEL. Inom de olika regionerna försöker man att ha någorlunda lika frekvensplaner. Därför skiljer sig bland annat tillåtna frekvensband åt mellan USA och Europa, då de ligger i olika ITU-regioner.

Generellt om kunskapskrav för amerikanska licensklasser

I USA är kunskapskraven uppdelade i olika "elements", vilket i det här sammanhanget får översättas till grundvillkor på svenska. Varje licensklass består av ett "element": 2, 3 och 4 för respektive Technican, General och Extra Class. Element 1 var helt enkelt morsekravet som ju nu är slopat.

Elements definierar ämnesområden på övergripande nivå. Inom "Element 2" finns ett antal ämnesområden som det skall komma frågor på i provet för "Technican Class" och motsvarande för de övriga licensklasserna. Elements är sedan indelade i ett antal "sub elements", som behandlar de specifika frågorna. Ett "element" kan t.ex. vara elektroniska kretsscheman och olika "sub elements" berhandlar då frågor på transistorsymboler, logiska grindar etc. Ur alla "sub elements" väljs frågorna till proven. Det är definierat hur många frågor som skall ges på varje "element nivå". Det innebär i praktiken att frågor på t.ex. schemasymboler för transistorer inte alltid kommer på proven då de ingår i ett specifikt "sub element". Du vet dock aldrig ur vilka "sub elements" frågorna väljs ut. I praktiken måste du alltså kunna de ämnesområden som alla  "sub elements" behandlar, i exemplet alltså alla schemasymboler som definieras på den övergripande nivån.

Det finns utmärkt material på Internet som in i minsta detalj behandlar vad man måste kunna för de olika licensklasserna. Sist i artikelserien ger jag en länksamling till sådana sidor.

Jag kommer i den här artikelserien bara att försöka ge en överblick för att det skall framgå vilka skilnaderna är mellan licensklasserna och vad som tillkommer i varje högre licensklass.

Provavläggning på stadsbiblioteket i Williamsburg Virginia inför en VE, Volunteer Examiner. Mer om detta senare i artikelserien.

Technican Class

Vi börjar med Technican Class som är nybörjarlicensen i USA. Det fanns tidigare en Novice Class men denna har slopats, se föregående del i artikelserien. Jämför vi med Sverige så är Technican Class en ren nybörjarklass som inte har någon motsvarighet i Sverige. Historiskt sett har det ju funnits en N-licens i Sverige under några år och Technican Class ställer högre krav än för den licensklassen. Som nämndes i den första artikeln är Technican Class den överlägset största licensklassen. Detta beror till stor del på att många amerikaner involverar hela familjen i amatörradioaktiviteterna och att barnen då ofta har Technican Class licens, i alla fall till en början.

Technican Class ger fulla rättigheter på alla amatörband över 30 MHz men begränsade rättigheter på amatörband under 30 MHz. Det är 3,8-4,0 MHz på 80 m samt 7,175 - 7,300 MHz på 40 m och 28,0 - 28,5 MHz på 10 m som gäller med max 200 W.

Provet består av frågor ur "Element 2" som är 35 stycken flervalsfrågor varav 26 skall vara rätt besvarade. Frågorna väljs ur en provfrågebank med 396 frågor. Låt oss nu se på kunskapskraven för Technican Class:

Först behandlas FCC:s regelverk i "sub element" T1. Jag nöjer mig i fortsättningen med beteckningar som T2 osv. som anger olika "sub elements". T står för Technican Class. T1 behandlar vad som gäller för operatör och station t.ex. Det är 6 frågor på totalt sex olika delområden som rör tillåtna frekvenser, frågor på anropssignaler och hur de tilldelas, är uppbyggda etc. Vidare är det frågor på vad som gäller för obemannad sändning och satelittjänsten. Naturligtvis ingår här också frågor på hur man skall identifiera sig och vad som gäller för repeatrar och klubbstationer. Observera att det alltså kommer 6 frågor på alla dessa "sub elements" så alla tas, som tidigare nämnts, inte upp i varje prov. Så är det inom alla "elements" och antalet frågor på varje "element" varierar.

T2 innehåller 3 frågor på operatörsteknik. Hur sker anrop? Hur kör man ett QSO över repeater? Hur kör man SSB? osv. Denna del saknas ju helt i svenska prov då CEPT inte ställer några specifika krav på just detta. I USA är just frågor på operatörsteknik en del av proven vilket är en klar skillnad gentemot inte bara Sverige utan Europa som helhet.

T3 innehåller 3 frågor på vågutbredning, T4 2 frågor på hur man upprättar en station, T5 4 frågor på elektriska storheter och Ohms lag,  Vidare innehåller T6 4 frågor på elektroniska komponenter, halvledare, kretsschema och symboler, T7 innehåller 4 frågor på stationsutrustning, sändare och mottagare,antennmätning och felsökning samt väldigt grundläggande frågor om reparation och felsökning. Det handlar om att kunna använda en voltmeter, en amperemeter och en ohmmeter i princip.

T8 innehåller 4 frågor och behandlar modulationssätt, satellitkommunikation, digitala transmissionssätt.

T9 innehåller 2 frågor på antenner och matningsledningar och slutligen T0 som innehåller 4 frågor på växelström. antenninstallationer och strålningsfaror.

Därmed är alla provfrågegrupper för Technican Class genomgångna. Observera att ämnesområdena låter betydligt värre än vad de är. Det visar provfrågorna nedan.

Jämförelse mellan Technican Class och svensk licens

Det som är svårt för en svensk är frågorna på amerikanska lagar och bestämmelser. Pluggar man in dessa i förväg och har en bakgrund inom el- och teleteknik med minst gymnasiekompetens i dessa ämnen är det inte alls svårt att klara provet för Technican Class, vilket bör framgå av provfrågorna nedan som väl representerar hur frågorna ser ut. Betänk att licensklassen är klassad som en nybörjarklass och nivån på frågorna är därefter. Även om du är svensk och inte har ett tekniskt yrke bör de inte vålla dig några problem om du läst på studiematerialet väl. Observera att det kan finnas frågor där flera eller alla svarsalternativ är riktiga. Detta gäller proven för samtliga licensklasser.

Exempel på provfrågor för Technican Class:

What agency regulates and enforces the rules for the Amateur Radio Service in the
United States?
A. FEMA
B. The ITU
C. The FCC
D. Homeland Security

What type of amateur station simultaneously retransmits the signal of another amateur
station on a different channel or channels?
A. Beacon station
B. Earth station
C. Repeater station
D. Message forwarding station

How much power is being used in a circuit when the applied voltage is 13.8 volts DC
and the current is 10 amperes?
A. 138 watts
B. 0.7 watts
C. 23.8 watts
D. 3.8 watts

WB9VPG tog Technican Class som 6 åring, General Class som 7 åring och Advanced Class som 9 åring. Han var länge världens yngste radioamatör på 1970-talet. Sedan dess har han fått många efterföljare.

Generellt om kritik mot proven

Bland den kritik som framförts gentemot sättet att examinera i USA är just kritiken mot öppna och allmänt tillgängliga provfrågor ofta återkommande. Ovanstående är exempel på faktiska provfrågor som kan komma på provet. Eftersom de är allmänt tillgängliga på Internet publicerar jag några av dem här. För den med gott läshuvud och gott minne går det alltså att plugga in åtminstone en del av provfrågorna i förväg men de är många, 396 st totalt för Technican Class. Ur dessa väljs de 35 provfrågorna. För svenskar är den bästa taktiken att särskilt plugga på  de frågor som rör amerikansk lagstiftning och FCC Part 97 som är bestämmelserna för amatörradio i USA, speciellt då det oftast är dessa som ställer till problem för utlänningar. ARRL har bra häften med regelverket.

Alla prov måste avläggas i följd

Innan vi fortsätter till General Class så måste jag nämna några saker om provavläggning även om det kommer att behandlas i nästa del av artikelserien.

Det är nämligen så att man måste vandra vägen Technican Class - General Class - Extra Class om man vill avlägga prov för Extra Class och Technican Class - General Class om man vill avlägga prov för General Class. Provet för föregående klass måste vara godkänt innan man får fortsätta på nästa nivå. Man behöver inte avlägga alla prov vid ett och samma tillfälle men det finns inget som hindrar det. För Extra Class krävs då 120 frågor vid ett och samma tillfälle, 35 + 35 + 50, vilket man får räkna med tar cirka tre timmar minst. Man får använda den tid som behövs så stressa inte. Det finns ingen tidsgräns. Det är däremot upp till examinatorerna om de vill tillåta att du gör mer än ett prov vid samma tillfälle. Det brukar inte vara några problem om du infinner dig tidigt. Det är tillåtet att ta rökpaus eller kaffe/the-paus en kort stund. Det är också tillåtet med lexikon men visa upp dem i förväg för examinatorerna. Att fråga och be om förklaring med andra ord om man inte förstår en fråga är naturligtvis också tillåtet.

General Class

För den som klarat Technican Class ligger nu vägen öppen till General Class. Denna licensklass ger tillgång till 83% av kortvågsfrekvenserna. De främsta undantagen är de så kallade DX-fönstren på CW och SSB som ligger 0-25 kHz upp från nedre bandkanten samt på olika delar av banden på SSB. Det är där merparten av DX-peditionerna i sällsynta DXCC-länder finns. Dessutom finns några ytterligare inskränkningar, se länken sist i detta dokument för en fullständig bandplan med de olika licensklasserna inritade.

En del frågor för General Class är mycket lika eller i det närmaste identiska de för Technican Class. Detta märker du tydligt om du gör proven vid samma tillfälle. För att hålla nere artikelns längd tar jag i fortsättningen bara upp de helt nya moment som tillkommer i varje licensklass utöver de specifika frågorna för varje licensklass som alltid förekommer när det gäller tillåtna frekvenser,sändningssätt och liknande. Även för General Class är det 35 frågor, varav 26 skall vara rätt besvarade för godkänt prov, precis som för Technican Class. Provfrågorna väljs ur en provfrågebank på totalt 456 frågor.

Den första skillnaden som dyker upp är frågor på antenner och antennmaster med inriktning på vad som är ingenjörsmässigt utfört när det gäller antennuppsättningar, master och liknande.Återigen ser vi här att i USA har man mer fokus på praktiska delar av hobbyn, hur man bygger upp en väl fungerande och säker station helt enkelt.Vidare kommer frågor på radiofyrar och återutsändning av signaler och regelverket kring detta. Allmänt sett är frågorna kring vad som gäller kring repeatrar och effektbegränsningar i vissa områden (tips för svenskar: läs på dessa undantag!) fördjupade men kom ihåg att det endast kommer 5 av 35 frågor på detta. Störningar och tredjepartstrafik ingår även i denna sektion.

Frågorna om operatörsteknik är 5 till antalet och även de är fördjupade med mer om vad som gäller om nödtrafik, ett avsnitt som är bra att läsa på extra för svenskar. Q-förkortningar samt trafikförkortningar som CUAGN och liknande kommer det också frågor på i denna grupp.

Frågorna om vågutbredning är likartade de som förekommer i Technican Class och 3 till antalet.

"Sub element Amateur Practices" är nytt. Det innehåller 5 frågor. Det handlar om hur man installerar sin radio i bilen (USA är ju bilens land!), två-tons test, störningar, talprocessorer, jordning, batteridrift och liknande. Praktiska frågor om hur man går tillväga i olika sammanhang helt enkelt. De teoretiska frågorna om två-tons test t.ex. är på en mycket övergripande nivå.

Under "Electrical Principles" tillkommer nu växelströmsläran. Du skall kunna impedans, reaktans och förstå impedansanpassning. Vidare tillkommer begreppen decibel, RMS-spänning och PEP. Det gäller att kunna definitionerna och att kunna räkna med dem.

Under "Circuit Components" tilkommer nu elektroniska kretsscheman. Det gäller att kunna schemasymboler samt de grundläggande funktionerna hos transistorer och dioder.Vidare krävs grundkunskaper om integrerade logiska kretsar som NAND, NOR och EXOR-grindar, liksom att kunna känna igen symbolerna för dessa. Observera att dessa skiljer sig åt i USA och Europa så läs på de amerikanska schemasymbolerna. Vidare krävs orienterande kunskaper om mikroprocessorer, minnen, displayer samt MMIC (Monolithic Microwave Integrated Circuit). Det rör sig dock om väldigt övergripade nivå och någonting som utan större svårighet kan pluggas in för den som inte är bekant med detta sedan tidigare.

Området "Practical Circuits" kan vålla mer bekymmar då det rör sig om praktiska elektroniska kretsar. Dessa kan vara strömförsörjningar, förstärkare, oscillatorer, sändare, mottagare, filter och digitala kretsar. Det rör sig dock bara om tre frågor på dessa områden och likadant här gäller det att förstå funktionen på en mycket övergripande nivå.

Signals and Emissions är också en ny grupp med endast två frågor. Här handlar det om SSB, AM, FM, blandare etc. och begrepp kring detta såsom deviation, övermodulering etc. Det är lkadant här: frågor på övergripande nivå.

"Electrical and HF Safety" är en fördjupad grupp med 2 frågor. Liknande frågor finns för Technican Class men här handlar det om fördjupade elsäkerhetsfrågor liksom frågor på strålningsrisker.

Det var allt nytt i provet för General Class. Även här rör det sig om 35 frågor totalt. Som ni redan förstått kan man taktikplugga till proven och utelämna ett par områden som man tycker är för svåra även om det inte är en rekommenderad metod. För både Technican Class och General Class krävs 26 rätt av 35 frågor för godkänt prov. Marginalerna är alltså inte så stora och det är klokast att plugga på alla områden som ingår i proven. Som jag nämnt tidigare kommer en fullständig länklista med länkar till studiematerial sist i artikelserien.

Jämförelse mellan General Class och svensk licens

Hur står sig då General Class gentemot det svenska provet? Utan tvekan krävs det större kunskaper för General Class än för det nuvarande svenska provet som inte alls når upp till General Class kunskapskrav. Även mot det förra A-certifikatet står sig General Class provet väl i jämförelse men jämförelsen haltar något där då ny teknik tillkommit sedan A-certifikatets tid. Däremot är det tveksamt om General Class når upp till alla krav i HAREC-dokumentet som CEPT utfärdat. Min personliga uppfattning är att General Class med tvekan uppfyller kraven i HAREC-dokumentet. HAREC-dokumentet utgör en grund för de krav som skall gälla för europeiska licensklasser som skall vara utbytbara sinsemellan.

För att klara General Class utan svårighet krävs förmodligen att man genomgått en teoretisk gymnasieutbildning i Sverige inom teknik och naturvetenskap samt har dessa kunskaper i någorlunda färskt minne eller ser till att repetera upp dem. Låt dig inte avskräckas av rubrikerna på de olika provfrågegrupperna. Provfrågorna blir aldrig så detaljerade att de går in på sådant som behandlas på högskole- och  universitetsnivå i Sverige utan det är allmänna frågor på övergripande nivå. Med träning bör de allra flesta med teknisk bakgrund kunna klara provet, svårare är det inte. De som saknar teknisk bakgrund har det förmodligen svårare men med några månaders studier bör det gå vägen.

Exempel på provfrågor för General Class:

On which of the following bands is a General Class license holder granted all amateur frequency privileges?
A. 60, 20, 17, and 12 meters
B. 160, 80, 40, and 10 meters
C. 160, 60, 30, 17, 12, and 10 meters
D. 160, 30, 17, 15, 12, and 10 meters

In the PACTOR protocol, what is meant by an NAK response to a transmitted packet?
A. The receiver is requesting the packet be re-transmitted
B. The receiver is reporting the packet was received without error
C. The receiver is busy decoding the packet
D. The entire file has been received correctly

What is the RMS voltage of a sine wave with a value of 17 volts peak?
A. 8.5 volts
B. 12 volts
C. 24 volts
D. 34 volts

Extra Class

Till sist har vi då Extra Class som är den högsta licensklassen i USA. Endast Extra Class ger fulla rättigheter på alla frekvenser upplåtna för amatörradio i USA. "Element 4" utgör frågorna för Extra Class. Nu rör det sig om 50 frågor mot 35 för övriga licensklasser, varav 37 frågor skall vara rätt besvarade. Provfrågorna väljs ur en provfrågebank på 702 frågor.

Inledningsvis kommer det 6 frågor på FCC:s regler. Här gäller det att kunna reglerna i detalj. Det kan komma frågor på vad som gäller för ATV-sändningar t.ex. I övrigt är frågeställningarna de samma som för de andra licensklasserna men djupet omfattar nu hela regelverket.

Sedan kommer det 5 frågor på operatörsteknik. Även här är djupet större men frågeställningarna liknande. För Extra Class kan det komma frågor på contest och DX-körning samt felkorrigering i olika digitala trafiksätt.

Vågutbredningsfrågorna är 3 stycken. Nu inkluderas även transekvatoriell utbredning och flervägsutbredning till exempel.

I gruppen "Amateur Practices" med 5 frågor kommer det fördjupade frågor om hur man mäter Q-värde t.ex. Vidare om probar, instrumentkalibrering, mätnogrannhet, intermodulation etc. Praktisk mätteknik skulle man kunna kalla denna grupp på svenska.

I "Electrical Principles" med 4 frågor förekommer frågor om fasförhållanden i reaktiva kretsar, polära koordinater och impedans i polära koordinater, elektromagnetiska fält, effektfaktor etc. Dessa frågor förekommer inte i de andra licensklasserna.

I "Circuit Components", kretselement, som omfattar 6 frågor förekommer bland annat frågor på olika halvledarmaterial, N- och P-dopning, bipolära transistorer, fälteffekttransistorer samt MOS-transistorer utöver det som avhandlas även i lägre licensklasser.

I "Practical Circuits" som omfattar hela 8 frågor finns nu även filterkretsar, kretsar för modulering och demodulering, slutsteg, räknare och oscillatorer med till exempel.

"Signals and Emissions" är en ny grupp med 4 frågor. I den ingår frågor på olika vågformer, såsom sågtandsvåg och fyrkantvåg, samt frekvens- och tidsdelad multiplex, spread spectrum etc.

Slutligen tillkommer gruppen "Antennas and Signals" med 8 frågor om bland annat E- och H-fält, strålningsdiagram, olika antenntyper, anpassning och Smith-diagrammet.

Många som utgör majoriteten av Sveriges radioamatörer, "60-plussarna" anser nog att en hel del av det som krävs för Extra Class tillhör gymnasiekunskaper men för oss med universitetsstudierna i färskt minne kan vi konstatera att det på senare år förekommit en tydlig förskjutning av framförallt växelströmslära, elektromagnetism, avancerad mätteknik och en rad andra områden till högskolan. Det är först där man börjar med grundkurser i dessa ämnen numera medan man förr ofta tog upp delar av materialet på tekniska gymnasier. En del områden tas, mig veterligen, mycket sällan eller inte alls upp i högre utbildning i Sverige, ett exempel är Smith-diagrammet. Detta är beklagligt eftersom det är ett mycket bra hjälpmedel som alla amatörer borde kunna använda. Lyckligtvis finns det utmärkt läromedel på Internet om hur Smithdiagrammet fungerar. Se här till exempel: http://www.fourier-series.com/rf-concepts/smithchart.html

För den som vill avlägga prov för Extra Class rekommenderas något av de studiematerial som jag tipsar om i sista artikeln i denna serie. Även för den som tror sig ha all kunskap som krävs för Extra Class provet är det bra att genom en studieguide få grepp om vilka områden som tas upp på provet exakt i detalj. Som nämnts ovan förekommer frågor på områden som sällan eller aldrig tas upp i svensk undervisning.

Några exempel på provfrågor för Extra Class:

What is the cause of gray-line propagation?
A. At midday, the Sun being directly overhead superheats the ionosphere causing increased refraction of radio waves
B. At twilight, D-layer absorption drops while E-layer and F-layer propagation remain strong 
C. In darkness, solar absorption drops greatly while atmospheric ionization remains steady
D. At mid afternoon, the Sun heats the ionosphere decreasing radio wave refraction and the MUF

Which of the following is good practice when using an oscilloscope probe?
A. Keep the signal ground connection of the probe as short as possible
B. Never use a high impedance probe to measure a low impedance circuit
C. Never use a DC-coupled probe to measure an AC circuit
D. All of these choices are correct

What does a third-order intercept level of 40 dBm mean with respect to receiver performance? 
A. Signals less than 40 dBm will not generate audible third-order intermodulation products
B. The receiver can tolerate signals up to 40 dB above the noise floor without producing third-order intermodulation products
C. A pair of 40 dBm signals will theoretically generate a third-order intermodulation product with the same level as the input signals
D. A pair of 1 mW input signals will produce a third-order intermodulation product which is 40 dB stronger than the input signal

Where on the load line of a Class A common emitter amplifier would bias normally be set?
A. Approximately half-way between saturation and cutoff
B. Where the load line intersects the voltage axis
C. At a point where the bias resistor equals the load resistor
D. At a point where the load line intersects the zero bias current curve

Som läsaren säkert förstår är provet för Extra Class licensen betydligt svårare än för de övriga licensklasserna. Det återspeglar sig också i antalet licenser, se förra artikeln i serien.

Den som besitter minst högskoleingenjörskunskaper inom elektronik och teleteknik borde dock inte ha några problem med att klara provet. Det gäller dock speciellt för Extra Class att läsa på regelverket mycket väl då det kommer djupa frågor på det till skillnad från i proven för övriga licensklasser.

Räkna med att det krävs seriösa studier för att klara av provet för Extra Class om du inte genom din yrkesbakgrund har klart för dig alla begrepp. Någon omöjlighet är det absolut inte att klara av provet även för en person utan teknisk bakgrund men det gäller som altid att förbereda sig väl.

En Extra Class licens som den ser ut även 2013. Giltighetstiden är 10 år, mer om detta senare i artikelserien. Alla licenser ser likadana ut, det är bara texten som anger licensklassen som skiljer sig åt. Det finns även en liten licens som passar i plånboken under den avbildade men den är frånskiljd här. Båda är giltiga som bevis på att man innehar licens. Den mindre licensen uppmanas du att plasta in för hållbarhet i plånboken.

Jämförelse mellan Extra Class och svenska och andra licenser

Extra Class licensens kunskapskrav överstiger klart kraven i HAREC-dokumentet. Endast Tyskland har prov på jämförbar nivå i Europa för högsta licensklassen. Den som besitter kunskaper motsvarande Extra Class har mycket goda förutsättningar att kunna utvecklas på egen hand i hobbyn genom egna experiment. Den teoretiska bakgrunden och förståelsen som krävs för att klara av provet ger en bra grund att stå på.

Att tänka på för svenskar

En varning är på sin plats när det gäller proven för samtliga licensklasser. Överskatta inte din förmåga att förstå skriven engelska! Observera att vi lär oss brittisk engelska i skolan och att proven är skrivna på amerikansk engelska. Ibland förekommer det helt olika ord och uttryck i amerikansk engelska som vi inte är vana vid men oftast är det bara stavningen som skiljer. Ta alltid med ett bra engelskt-svenskt lexikon, som Nordstedts i två band, till provförättningen och visa upp det för provförrättarna innan provet. Nordstedts lexikon innehåller även ord och uttryck på amerikansk engelska. Fråga provförrättarna om du är osäker på något ords betydelse.

Svenskar bör, som tidigare nämnts, plugga in amerikanska schemasymboler som skiljer sig från de svenska. Decimalpunkt istället för decimalkomma är en annan skillnad, se sista exempelfrågan för General Class provet ovan.

Läs också på de olika engelska termerna så att du vet vad som menas med dem och vad som är deras svenska motsvarighet. Det är inte alltid de engelska namnen för olika storheter och begrepp är givna för en svensk.

Bandplan med frekvensallokeringar för olika licensklasser

Exakt vilka frekvenser som är tillåtna för de olika licensklasserna, effektbegränsningar och andra avvikelser finns utmärkt beskrivet i grafisk form av ARRL i detta dokument: http://www.arrl.org/files/file/Regulatory/Band%20Chart/Hambands_color.pdf

Slut på del 2

Hur det går till att avlägga prov för amerikansk licens tar jag upp i nästa artikel.

73 de Gert, AA7G / SM5LWC