Denna artikel är skriven med ensamrätt för SK7BQ webbsajt. Det är tillåtet att länka till artikeln samt att återge den i sin helhet för icke-kommersiellt bruk med angivande av källan www.sk7bq.com. Särtryck och utdrag är inte tillåtet.

Bild 8

Inledning

Innan vi tittar på vad 2015 års mässa hade att erbjuda, den 40:e mässan i ordningen för övrigt, så skall vi titta på hur man kan ta sig dit på egen hand. Utöver de 3-4 för mig helt obekanta amatörer som befolkade SSA:s monter såg jag inte en enda svensk signal men SM7CFF, SM7EQL och en handfull till lär ha varit där.

Resealternativ

De flesta svenska amatörer drar sig nog för att åka till den årliga mässan i allra sydligaste Tyskland. Även om många talar om det så blir det aldrig av. Skräckbilder med oändliga mil på trista Autobahn målas upp för ens inre. Dessutom tror många att en flygresa till mässan är väldigt dyr och krånglig men det behöver inte alls vara så.

Jag vill definitivt avråda från en tågresa. Nuförtiden finns det nästan inget samarbete alls mellan olika EU-länder när det gäller biljettförsäljning av internationella biljetter. Glöm SJ, det går att beställa biljetter på Internet men man måste göra allting själv när det gäller bokningen, SJ bokar inte biljetter åt dig. Dessutom finns det idag en rad begränsningar i så kallade Interrail-kort som min generation åkte runt i Europa med. Populära länder gäller korten inte längre i och så vidare. En tågresa blir en onödigt dyr och krånglig historia.

Förvisso kan du ta egen bil eller åka buss om du tillhör 65+-gänget med husbil eller de som helst åker med organiserade bussresor. Förr arrangerades en bussresa från SM6 men att döma av antalet svenskar som var där arrangeras den nog inte längre. Nackdelen med egen bil och buss är just harvandet på Autobahn och för de med husbil eller husvagn otryggheten och rånrisken kring de stora städernas rastplatser. Det gäller att planera sina stopp och undvika ökända orter och sträckor.

Åker du med egen bil har du minst 110 mil framför dig från Trelleborg. Kortaste vägen är färja Trelleborg – Rostock, E55 mot Berlin, E30 mot Leipzig, sedan E51 mot Nürnberg vidare ner mot Feuchtwang, Memmingen och Friedrichshafen på E43. Observera att denna rutt är hastighetsbegränsad till 120 km/h eller 130 km/h på många sträckor och försedd med massor av fartkameror längs vägen. Åker du via Öresundsbron och via Rödby-Puttgarden är sträckan 120 mil. Den sträckan går via A7 större delen av vägen.

Det klart bästa alternativet är faktiskt att flyga den största biten. Då kommer du fram utvilad till mässan och kan njuta av den fullt ut. Dessutom slipper du lägga semesterdagar på transportsträckorna. Från Mellansverige är den överlägset bästa rutten flyg till Zürich och därifrån tåg direkt från flygplatsen till Romanshorn på den schweiziska sidan av Bodensjön. Därifrån tar du färjan direkt till Friedrichshafen. Tågresan tar knappa timmen och båten 42 minuter. På två timmar från flygplatsen når du din destination.

Även om det är dyrare så rekommenderar jag första klass på tåget. Första klass är med få undantag ungefär likvärdigt med andraklasstandard på svenska tåg men med betydligt färre resande. Tyvärr är det nästan omöjligt att få in någon slags bagage på schweiziska bagagehyllor och platsen i vagnens enda riktiga bagagehyllor vid dörrarna är minimal. Därför skall du åka första klass som i regel bara har en handfull resande per vagn och i regel alltid plats för ditt bagage. En resa TOR mellan Zürich flygplats (Kloten) och Romanshorn i första klass kostar 96 CHF, ungefär 855 SEK. Det går snabbt att köpa biljett på flygplatsens järnvägsstation som du når genom att åka ner i underjorden från huvudterminalen. Vill du kontrollera avgångar och priser kan du titta på SBB:s hemsida. Att boka biljett i förväg är onödigt. Tågen går cirka en gång i halvtimmen och till skillnad från i Sverige så kan du lita på att de går i tid. Det är extremt ovanligt med förseningar på mer än cirka 10 minuter. I Schweiz fungerar tågen på ett helt annat sätt än i Sverige. Välj en avgång med kort restid, märkt IC i tidtabellen eller Intercity, så sparar du några minuter. Ange att du vill åka mellan Zurich Airport och Romanshorn på söksidan. http://fahrplan.sbb.ch/bin/query.exe/en

Bild 1

Järnvägsstationen i Romanshorn med gångvägen till färjan

Allting är dyrt för svenskar i Schweiz, så har det alltid varit men jämfört med de andra alternativen att ta sig till Friedrichshafen spar du ändå tusenlappar med detta alternativ.

Undvik att växla för mycket schweizisk valuta. Forex och bankerna växlar inte tillbaka schweiziska mynt till skillnad från Euromynt på 1 Euro eller mer. Det vanliga myntet 2 CHF motsvarar nästan 18 SEK. Har du otur kan du bli sittande med motsvarande hundralappar som du inte kan växla tillbaka. Färjan från Romanshorn tar både Euro och Schweizerfranc och på flygplatsen kan du betala med kort så du kan klara dig helt utan att växla till Schweizerfranc.

Till Zürich kan du ta dig direkt eller via t.ex. Amsterdam eller Köpenhamn. Det är betydligt billigare än att flyga till närmsta internationella flygplats (Memmingen norr om Friedrichshafen) och därifrån ta en hyrbil i cirka 2 h till Friedrichshafen. Det går vissa internationella turer till Friedrichshafens egna flygplats men inga av dem från Norden eller någon flygplats som passar oss nordbor. Skillnaden i pris 2015 för mig var 2800 SEK + 855 SEK för tåget jämfört med 6700 SEK via Memmingen, exklusive hyrbilskostnad, en avsevärd skillnad.

Vid sökningar med utgångspunkt från orter i SM7, SM0, norra SM5 osv. blev resultatet detsamma, billigaste vägen är via Zürich och tåg till Romanshorn samt färja sista sträckan. KLM och SAS flyger från svenska flygplatser hela vägen till Zürich. Mindre flygplatser har ofta matarflyg via hubbarna Amsterdam (Schiphol) eller Köpenhamn (Kastrup). Enklast är att använda sig av sajten Skyscanner på Internet för att ta reda på billigaste pris: http://www.skyscanner.se/

Var ute i god tid. Hotellen blir snabbt fullbelagda och flighterna likaså. Boka redan på våren i april då färjetidtabellerna för sommaren släpps. Observera att färjetrafiken på Bodensjön har en sommar- och en vintertabell så vänta in sommartabellens publicering, annars kan du bli strandsatt i värsta fall. Vintertrafiken är högst begränsad och vissa linjer går inte på vintern. Tidtabell för färjan Romanshorn – Friedrichshafen finns här: http://www.sbsag.ch/fahrplan-preise/bodensee-f%C3%A4hre.html

Färjan till Friedrichshafen går ungefär var 30:e minut fram till cirka 19.30 på kvällen från tidig morgon. Tågen matchar färjorna någorlunda. Färjeläget ligger alldeles intill stationshuset. Man når färjan via en undergång i form av två ramper. Det är mycket bekvämt för den som har väska med hjul på. Det tar ca 6 min att gå med tungt bagage från stationen till färjan och det brukar vara ca 15 min mellan tågets ankomst och färjans avgång. Det är en bilfärja som tar ett fåtal bilar så det är bara att kliva ombord via bildäck, någon speciell landgång för gående finns inte. Det går att köpa kombibiljett direkt på färjan med inträde till mässan men bäst är att boka inträdesbiljetten direkt på mässans hemsida på nätet. http://www.hamradio-friedrichshafen.de/ham-en/ Då får du viss rabatt om du väljer tredagarsbiljetten. Köper färjebiljett gör du direkt på färjan i Romanshorn men i Friedrichshafen på tyska sidan finns en stor biljetthall precis vid förtöjningsplatserna där du köper biljetter till alla båtlinjer till och från Friedrichshafen. Lägg märke till skillnaden i rutiner.

Bild 2

Färjan Friedrichshafen – Romanshorn med schweiziska alptoppar, någon på över 3600 m, i bakgrunden

Kollektivtrafik

Mässan ligger en bit utanför stadskärnan, i Allmansweil. Det går stadsbussar från järnvägsstationen inne i centrum, Hauptbahnhof, samt järnvägsstationen vid hamnen, Hafenbahnhof. Bussarna vid hamnstationen avgår från busstorget utanför stationen, beläget vid ett köpcentrum. Det är ett par hundra meter norrut från färjans tilläggsplats och lätt att hitta.

Observera att tåg och bussar till olika destinationer ibland bara avgår från en av järnvägsstationerna så du får ta reda på vilken station ditt tåg eller din buss går ifrån om du skall göra utflykter till omgivningarna.

Stadsbuss nr 5 trafikerar båda järnvägsstationerna cirka en gång i halvtimmen dagtid och går hela vägen till mässans entré. Observera dock att stadsbussarna slutar gå redan vid 19 - 19:30 tiden och därefter går endast en ytterst begränsad rundlinje i centrala staden. Efter 20:00 är det taxi som gäller om du vill äta middag vid strandpromenaden och sedan ta dig till hotellet.

Observera att södra Tyskland är övervägande katolskt och helgar vilodagen. På söndagar går stadsbussarna i 2 h trafik och bara en del av dagen. Söndagar är det taxi som gäller.

Hotell

Det är ofta hög beläggning på hotellen så boka tidigt, redan i april månad eller tidigare. http://www.booking.com och http://www.tripadvisor.se/ är bra sajter för att hitta hotell och läsa vad andra tycker om dem. Kravet på standard varierar från person till person så jag ger inga rekommendationer men se till att inte hamna för långt ifrån stadskärnan om du planerar att avsluta mässdagarna med middag där. Det är underbart att sitta på strandpromenaden på kvällarna och beundra utsikten. Ligger hotellet centralt kan du spara in på taxiresorna. En typisk taxiresa på cirka 5-6 kilometer kostar motsvarande drygt 100 SEK. Taxichaufförerna har begränsade kunskaper i engelska i regel så ta reda på vad hotellet heter och adressen dit på tyska. Talar du inte tyska så skriv upp det på en lapp så blir det inga missförstånd.

Restauranger

Restaurangerna har varierande standard och prisläge. Titta alltid på menyn först. Några restauranger längs strandpromenaden håller god klass. Se dock upp för en del kaféer och restauranger i attraktiva lägen som har väl höga priser. De som ligger inne i stan är i regel väl så bra och håller lägre priser. Utbudet är tyskt med lite annorlunda rätter på menyn mot vad vi är vana vid. En specialitet som du måste prova, den är att betrakta som husmanskost och därför brukar den också vara bland det billigare på menyn, är Maultauschen. Det är ett slags kuddar som liknar våra kroppkakor till innehåll men med en mer kryddstark sås och torkad muskotblomma som serveras till. Rätten rekommenderas till ett glas öl. Gillar du inte kroppkakor kanske du skall avstå eller smaka av en väns portion först. Smaken är kryddigare men konsistensen är som sagt lik kroppkakornas. Maultauschen är att betrakta som nationalrätt i denna del av Tyskland.

Bild 3

Maultauschen

En annan rätt, som är dyrare men rekommenderas varmt, är Bodensjösiken, den heter ”Bodenseefelchen” på tyska och ”Coregonus wartmanni” på latin. Det är en speciell sikart som bara finns i Bodensjön. Rätt anrättad är den mycket god och nästan helt benfri. Den rekommenderas å det varmaste. Ett par av restaurangerna på strandpromenaden serverar utmärkt Bodenseefelchen.

Ölpriserna är naturligtvis lägre än i Sverige. Runt 35 SEK för 0,5 l är ett normalt ölpris. Ofta finns flera lokala sorter att välja mellan. Observera att orten Lindau ligger i delstaten Bayern till skillnad från närbelägna Friedrichshafen som ligger i delstaten Baden-Württemberg. Därför skiljer sig både ölsorter och menyn mellan de båda grannstäderna. Lindau är väl värt en utflykt för sin vackra strandpromenad och berömda fyr och lejonskulptur (Bayerns symbol är det bayerska lejonet) i hamnen. Större delen av staden ligger på en oerhört tättbebyggd liten ö med trånga gränder och gammal bebyggelse.

Språket

Språket då, undrar du? Jo, visst är det så att ju längre söderut man kommer i Europa desto sämre är det med engelskan. Så även i Friedrichshafen med omnejd. Det är inte heller alla unga som talar engelska. Det är främst universitetsutbildade från cirka 25 år till 50-årsåldern som talar riktigt bra engelska och de är inte alltför många i dessa trakter, även om Konstanz har ett universitet till exempel. Fråga inte någon äldre herre eller dam på engelska, de kan i regel bara tyska förutom enstaka ord och meningar kanske. Hotellpersonalen kan ibland inte bra engelska men de ser i regel alltid till att någon på varje skift är bra på engelska. I Tyskland har man ju många gästarbetare och många av dem finns i hotellbranschen som städerskor, receptionister på nattpassen etc. så förvänta dig inte att alla talar ens flytande tyska och än mindre engelska. En dam i 60-årsåldern och en ung tjej med troligtvis latinamerikanskt ursprung talade inte engelska i receptionen på det hotell jag bodde på. Däremot gjorde den förtjusande unga dam som var chefsreceptionist det. Passa på och fråga om allt möjligt om du stöter på någon som talar flytande engelska. De personerna kan i regel sin hemstad bättre än många andra.

Vett och etikett i Tyskland

I Tyskland säger man aldrig du till någon man inte är släkt med eller känner oerhört väl. Det är respekt och inte snobberi som ligger bakom säger de själva. Det är en del i den tyska kulturen som många svenskar har svårt med men det är ytterst ohyfsat att tilltala någon obekant med du. I engelskan löser det sig ju elegant med you/You men i tyskan är det ju avsevärd skillnad på ”Du” och ”Sie”.

Samtalstonen amatörer emellan är oerhört avspänd och informell tack och lov men den tyska formella artigheten finns där ändå. Man tackar artigt om någon gett en en demonstration i en monter.

Möter du någon när du är ute på vandring i stadens ytterkanter så hälsa alltid artigt med Morgen, Mittag eller Abend. Man sväljer nästan alltid ”Guten” så man säger bara sista ordet i fraserna. Det uppskattas som mycket artigt att hälsa på mötande och det är ju lätt att lära sig för den icke tysktalande.

Kreditkort och betalkort gillas inte i Tyskland! Har man inte kontanter så är man inte en trovärdig person, basta. Detta sitter djupt i den tyska folksjälen och det kan vi övriga européer ha starka synpunkter på men behåll dem för dig själv och acceptera situationen. I Tyskland finns ingen debatt om rånrisk för busschaufförer och taxichaufförer. Här tar man bara kontanter, så är det. Förvänta dig inte att du kan betala annat än på hotellet och på restauranger med mycket turister med betalkort/kreditkort. Affärerna tar inte alltid heller internationella kort som Visa och Mastercard. Vill du köpa något på mässan med ditt bankkort så räkna med att de lägger på 2 % i transaktionsavgift. Det lönar sig inte att protestera mot det. Den merkostnaden får du ta om du inte vill bära runt på några tusen Euro till drömriggen. Det blir mer och mer acceptans för betalkort i Tyskland men det tar tid innan det slagit igenom överallt så ha kontanter i beredskap för biljetter, taxin, bussen etc.

Vet du inte vägen så fråga någon som ser ut att kunna engelska om du inte kan tyska. Stöter du på rätt personer är de oerhört hjälpsamma. En förvisso endast tysktalande ung man gick in och ringde efter en taxi till mig i ett köpcenter då det inte fanns någon på taxihållplatserna. Folk går gärna med en bit och visar vägen. På så sätt hittade jag ett väl undanskymt Gasthaus med underbar husmanskost och väldoftande rosenträdgård som en barnfamilj i en trädgård hjälpsamt ledde mig till.

Tänk på att alla butiker är stängda på söndagar utom tobakshandeln och liknande vid järnvägsstationer och resecentrum. Stormarknader som motsvarar ICA Maxi i Sverige håller stängt på söndagar så hamstra upp mineralvatten, frukt eller vad du nu vill ha på hotellrummet. Det är verkligen stängt överallt på söndagar.

Utflyktsmål i och runt Friedrichshafen

Zeppelinmuseet samt flygplanstillverkaren Dorniers museum rekommenderas varmt. Även för den inte speciellt flygintresserade är dessa historiska museer, som speglar traktens teknikhistoria väl, sevärda.

En för svenskar totalt okänd attraktion är faktiskt ett av Tysklands världsarv på UNESCO:s världsarvslista. Det är det så kallade Pfahlbaumuseum i den lilla byn Unteruhldingen, cirka 40 minuters bussresa väster om Friedrichshafen. Här finns världsunika replikor av de hus som byggdes på pålar ute i Bodensjön för 6000 år sedan. Allt är rekonstruerat med långa gångar ute i vattnet mellan husen. Ett mycket udda och intressant museum. Tyvärr är informationen på engelska knapphändig men en engelsk video visas på begäran och en engelsk guidebok finns. Vissa guider sammanfattar kort på engelska även om guidningen är på tyska. Buss avgår från järnvägsstationen Hauptbahnhof i Friedrichshafen. Det finns tidtabell att hämta på stationen och du kan lösa en dagsbiljett som gäller hela dygnet. Gör det och se till att du hinner hoppa av i den medeltida staden Meersburg på vägen hem! I Meersburg ligger nämligen Tysklands äldsta bebodda slott, Alte Burg Meersburg. Här finns hillebardens historia bland annat, massor av riddarrustningar etc. Ett mycket sevärt slott vars översta våningar ännu bebos av den 44:e adelsätten i turordning som bott på slottet. Slottet är från 900-talet, en riktig medeltidsborg alltså, med underbar utsikt över Bodensjön. Slottet ligger på en brant bergssida ner mot sjön. I Meersburg finns 1400-talsbyggnader bevarade, bland annat en vattenkvarn. Stora höjdskillnader präglar den mycket vackra lilla staden. Ett måste på vägen tillbaka till Friedrichshafen!

Bild 4 Pfahlbaumuseum Unteruhldingen, ett av Tysklands världsarv

Bild 5

Alte Burg Meersburg, Tysklands äldsta bebodda slott från 900-talet.

Vill du ta sjövägen så går båten härifrån till Friedrichshafen men bara ett par gånger per dag, titta efter innan. Passa på att beundra vinodlingarna på bergssluttningarna. På hösten anordnas vinfestival här.

Som redan nämnts är Lindau väl värt ett besök. Här finns riktigt trånga gränder, som i Gamla Stan i Stockholm, väl bevarade. Dessutom finns ”Lennart Bernadotte Haus” här, som idag huserar turistbyrån.

Bild 6

Lejonet och fyren i Lindau, Bregenz i Österrike i bakgrunden

Sist men inte minst så är det allra största utflyktsmålet den lilla ön Mainau som kan nås med katamaran som tar 52 minuter till Konstanz från Friedrichshafen och sedan stadsbuss nummer 4, tvärs över gatan bara från katamaranens förtöjningsplats. Turen till Mainaus entré tar en halvtimme ungefär och kostar några Euro, cirka fyra Euro tror jag att det var. Du löser biljett i en automat på hållplatsen.

Entrén till blomsterparken ligger på fastlandet. Du får sedan gå några hundra meter över en bro till själva ön och parken. Mainau är mycket välkänt bland äldre svenskar då Lennart Bernadotte vigde sitt liv tillsammans med hustrun Sonja till att bygga upp den magnifika parken. Här blommar alltid något under växtsäsongen och växterna avlöser varandra. Här finns också en av världens förnämsta samlingar av exotiska träd, ett så kallat arboretum, med bland annat amerikanska seqoia-träd som når en imponerande diameter och höjd för att vara i Europa. Mainau är ett av ytterst få ställen där de kan ses utanför Nordamerika. Mainau är ett måste om man inte varit där oavsett blomsterintresse. Parken är magnifik och restaurangerna är många om man tröttnar. Se upp för de enklare självserveringarna vid ingångarna dock. Den maten är inte prisvärd. Dessutom säljs i mitt tycke störande krimskrams där, i övrigt är parken fri från sådant.

Bild 7

Slottet i blomsterparken Mainau med lavendel i förgrunden

Vad är då bra med mässan?

Avslutningsvis återvänder vi till mässan med några funderingar om varför svenska amatörer bör åka dit.

Främsta anledningen är att det är den största mässan i Europa. Ingen annanstans i Europa kan du se så många tillverkare av amatörradioutrustning ställa ut som här. Bara det är en anledning till att komma hit. Nu kommer inte alla företag hit varje år men de största finns alltid representerade och några nya dyker i regel upp varje år.

Det märks att kunskapskraven för godkänt prov för amatörcertifikat är betydligt högre i Tyskland än i Sverige. I Tyskland är amatörradio en utpräglad ingenjörshobby. Här finns många ingenjörsfirmor som ställer ut avancerad mikrovågsteknik och avancerade slutsteg etc. av en helt annan kaliber än vad man ser i Sverige. Här finns massor av mikrovågsartiklar, antenner etc. som aldrig når den svenska marknaden. De som står i montrarna är väldigt entusiastiska och kan du tyska får du alltid en ingående demonstration. Många är dessutom mycket bra på engelska då de är högskoleutbildade ingenjörer med ofta stort internationellt kontaktnät. För den genuint tekniskt intresserade amatören finns här betydligt mer av intresse och på en väsentligt högre nivå än i Sverige.

Det ges föredrag på mässan av mycket hög klass. De flesta är enbart på tyska men ett antal är på engelska. Det gäller nästan undantagslöst att inbjudna icke-tyska föreläsare föreläser på engelska. I år hade man en hel temadag med digital ATV där vissa av föreläsarna föreläste på högsta akademiska nivå när det gällde avkodningstekniker etc. Extremt intressant för den tekniskt inriktade amatören med goda baskunskaper i signalteori.

För den som betecknar sig som ”stickproppsamatör” är främsta orsaken att komma hit att här kan man knappa och känna på allt man är intresserad av och jämföra, på samma ställe. Försök det på arrangemang i Sverige! Här finns i stort sett hela marknadsutbudet på en och samma plats. Alla på marknaden förekommande magnetiska loopantenner fanns t.ex. på plats, utom ett fabrikat vad jag känner till och kunde se, bara en sådan sak. Dessutom säljs många prylar direkt i montrarna av olika firmor med mässerbjudanden. Den tyska momsen är lägre och de flesta riggar är likadana över hela Europa nuförtiden. Engelska manualer finns numera at ladda ned på Internet. Själv sparade jag ett par tusenlappar på det jag köpte och för skåningar är det ju inte så bökigt att ta sig till Tyskland om garantireparation skulle behövas. Många firmor har kontor och försäljning i Nordtyskland, närmare Sverige, dessutom.

Loppmarknaden är också en av de stora attraktionerna. Här kan den kunnige fynda. Koaxialkablage som används i flygbranschen gick för 50 SEK styck ungefär, bara kontakterna kostar flera hundra kronor styck nya och allt var till synes i nyskick. Dessutom fanns det grön radio, morsenycklar, gamla antika stationer etc. etc.

Vad är mindre bra med mässan? Finns det något dåligt över huvud taget?

Naturligtvis är läget avlägset för svenskar. Räkna med att en tur dit med ett par dagar extra för sightseeing runt Bodensjön, om du aldrig varit där, går på cirka 10 000 SEK inklusive hotell med frukost men exklusive lunch och middag, inträden och eventuella inköp på mässan. Detta om du flyger TOR Zürich med tåg till Romanshorn och färja till Friedrichshafen som i det alternativ jag rekommenderar. Om du flyger via Tyskland får du räkna med drygt 15 000 SEK p.g.a. dyrare flygbiljetter och hyrbil.

Du bör förstå tyska om du skall ha fullt utbyte i alla montrar men det finns så mycket att se att det inte är någon katastrof om du inte gör det. De stora drakarna som WIMO, YAECOMWOOD etc. har engelsktalande folk i montrarna men inte de små ingenjörsfirmorna med grånade herrar. Däremot finns det en hel del undantag som ELAD från Italien med en ung ingenjör som talade utmärkt engelska för att vara italienare och 9A2N som sålde manipulatorer och pratade bra engelska.

Tyvärr finns även på HAM RADIO icke-amatörrelaterat krimskrams som datorprylar etc. som jag inte tycker hör hemma på en amatörradiomässa men dessbättre bara en handfull montrar.

Många länders IARU-föreningar är representerade på mässan men få har någon större klass på sina montrar. Polen hade satsat på bra information om jubilerande staden Lodz bland annat och pålästa engelskkunniga amatörer i montern gjorde ett proffsigt intryck. Vissa länder verkade bara vara där för att prata med folket i andra länders montrar. Inga broschyrer och ofta obemannat när man gick förbi gav inget förtroendeingivande intryck. RSGB och ARRL sålde böcker, tidsskrifter och medlemskap som vanligt och som alltid med proffsig personal från HQ i montrarna.

Du bör kunna lite tyska om du skall ta dig fram på egen hand. Busschaufförer och Taxiförare är dåliga på engelska. På järnvägsstationer och färjekontor kan de dock engelska.

Härnäst skall vi titta på alla nyheter på mässan, det blir en eller flera artiklar.