Amatörradio i USA - skillnader och likheter gentemot Sverige

Detta är första artikeln i en artikelserie som är tänkt att skildra hur amatörradion ser ut i USA. Artikelserien behandlar de skillnader och likheter som finns gentemot Sverige. Vidare behandlas hur kunskapskraven ser ut för de olika licensklasserna och hur provtagning går till samt inte minst var man kan avlägga prov. Avslutningsvis ges en beskrivning av det helt och hållet ideella system som finns i USA när det gäller provavläggning

Vi börjar med att titta på vilket juridiskt stöd som amatörradion har i USA och hur dagens licensklasser är ett resultat av de historiska. I nästa artikel behandlas de olika licensklasserna som finns idag och vilka kunskapskrav som gäller för dem.

Sist i artikelserien utlovas unika upplysningar som jag är övertygad om att ytterst få, om ens någon, svensk medborgare med amerikansk licens känner till. Det gäller exakt vilka begränsningar som gäller för licensen i detta fall så håll utkik!

Lagrum

I USA har de olika delstaterna stor självbestämmanderätt i många juridiska frågor men när det gäller radiotjänster är det den federala myndigheten FCC (Federal Communications Commission) som reglerar dessa.

Den största skillnaden gentemot Sverige när det gäller FCC:s roll är att FCC är en federal myndighet med ett mycket starkt mandat att agera i radiofrågor, däribland amatörradio. FCC har rätt att utdöma påföljder i form av viten, bötesbelopp etc. Det är alltså FCC:s jurister som bestämmer påföljden vid brott mot FCC:s bestämmelser. Det gör de genom sin "enforcement bureau", mera direkt genom dess fältkontor som finns på en mängd platser i USA. De fungerar i praktiken som domstolar när det gäller FCC:s tillsynsområden och utdömer påföljder samt behandlar klagomål och överklaganden.

Ovanstående ger amatörradion i USA en helt annan juridisk status än i Sverige. Du som är svensk medborgare med amerikansk anropssignal bör ha detta i åtanke. Ingen bryter ostraffat mot FCC:s bestämmelser i USA om det sker med avsikt och straffen är ibland skyhöga, oftast motsvarande hundratusentals kronor vid upprepade förseelser. Därför bör alla med amerikansk licens se till att skaffa sig bandplaner och FCC:s regelverk från ARRL. ARRL har ett litet häfte med allt samlat. Du som inte innehar Extra Class licens bör vara noga med att du endast sänder på de frekvenser som din licensklass medger, det kan står dig dyrt annars. Som exempel kan nämnas att sändning på otillåten frekvens kan medföra motsvarande 67 ooo kronor i böter om det sker avsiktligt. Vid upprepad förseelse stiger böterna till det dubbla. Som sagt: lär dig regelverket och följ det om du har amerikansk licens!

Det finns också ett system med radioamatörer som på frivilig basis övervakar mindre förseelser och rapporterar dessa till FCC om de upprepas men oftast ropas den felande upp eller tillskrivs i ärendet och får en tillrättavisning. En sorts självkontroll alltså.

Tro nu inte att radioamatörer i USA övervakas likt STASI gjorde i Östtyskland, så är det naturligtvis inte. Generellt är problemet med illegala sändare och överträdelser av bestämmelser och lagar kring radio betydligt större i USA än i Sverige. Det beror naturligtvis till en viss del på att landet är så mycket större än Sverige.Från myndigheternas sida är man därför måna om att upprätthålla regelverket och markera kraftfullt mot de som avsiktligen bryter mot det. Från ARRL:s sida är man mån om att bevara amatörradions starka ställning i jämförelse med andra länder och ser efterlevnaden av regelverket som en del i det arbetet.

Amateur Radio Emergency Service, ARES, nödsamband på svenska, har en helt annan status i USA än i Sverige. Radioklubbar medverkar ofta vid naturkatastrofer och stödet för detta är starkt rent juridiskt. Det är faktiskt så starkt att endast Barack Obama har rätt att förbjuda amatörradiosändningar och då endast om han förklarat USA i krigsstillstånd.

ar amateur

I USA finns inte någon nedre åldersgräns för att få lov att avlägga prov för amatörradiolicens.De grundläggande kraven är att du skall förstå regelverket, kunna hantera din radiostation samt kunna göra säkerhetsmässiga överväganden. Så står det i svensk sammanfattning i de dokument som reglerar amatörradion i USA.

Sammanfattningsvis så har amatörradion i USA en helt annan legal status än i Sverige och med detta följer också att tillsynen är hårdare liksom kraven på efterlevnad av regelverket.

Historik

Hur har då amatörradion i USA sett ut sedan den började? Låt oss titta på en historisk tillbakablick som faktiskt förklarar till en stor del varför det ser ut som det gör idag inom amatörradion i USA.

Amatörradion reglerades för första gången 1912 av U.S. Navy som ville kunna kontrollera störningar på radion ombord och kunna dra in amatörradiolicenser i händelse av krig.Tills 1913 hade Handelsdepartementet ansvaret för amatörradio. I mars 1913 tog FCC:s föregångare över, Federal Radio Commission. Sedan 1934 ansvarar FCC för amatörradion i USA. 1914 bildas ARRL som alltså fyller 100 år 2014.

De första åren 1912-1950:

Till en början fanns Amateur First Grade och Amateur Second Grade licenser, jämför med radiotelegrafistcertifikat. First Grade krävde att man skrev en uppsats och behärskade 25-takt telegrafi, senare 50-takt telegrafi. Examen avlades inför en radioinspektör på handeldepartementets lokalkontor. 1927 benämndes Amateur First Grade licensen Amateur Class och 1932 fick den namnet Amateur First Class.

Amateur Second Grade skiljde sig mot Amateur First Grade genom att man kunde intyga att man besatt nödvändiga kunskaper men inte kunde besöka handelsdepartementets lokalkontor (USA är stort!) Senare krävdes skriftligt prov och telegrafiprov (samma krav som för Amateur First Grade) inför en lokal licenshavare. 1927 döptes licensklassen om till Temporary Amateur.

Observera alltså att redan i amatörradions gryning i USA fanns det frivilliga examinatorer i form av andra licenshavare. Detta är något som återkommer genom historien och som 2013 gått så långt att det idag endast finns frivilliga examinatorer. Skillnaden mot förr är att de idag också får speciell utbildning för sitt uppdrag.

Några milstolpar i den fortsatta utvecklingen:

1951- den stora omstruktureringen av licensklasser som i princip varade till år 2000.

Novice license – utgjorde nybörjarlicens fram till 1990 då morsekravet ströks för Technican licenshavare.
Licensen medgav 75 W CW på delar av 80, 40 och 15 m samt CW och telefoni på 2 m men endast på 145-147 MHz.
Kristallkontrollerade sändare krävdes fram till 1972. 25-takt telegrafi krävdes samt ett prov bestående av 25 (senare 30) flervalsfrågor. Licensen var giltig i 1 år, sedan 2 år och till slut 5 år.

Technican license – från början var denna licensklass avsedd för radiostyrning av modellflygplan. Technican license gavs till de som klarat av teoriprovet för General Class och klarat ett telegrafiprov i 25-takt. Licensen gav samma privilegier som för General Class på 50 MHz samt 220 MHz och uppåt. På 2 m endast 145-147 MHz. Under första året som amatör kunde en licenshavare inneha både Technican- och Novice-licenser.

General Class – från början erhöll innehavare av General Class alla privilegier på alla amatörradioband. Ett telegrafiprov i 65-takt krävdes.

Conditional Class - var en licensklass som gavs till alla tidigare Class C innehavare. 1978 avskaffades Conditional Class och alla innehavare tilldelades General Class.

Advanced Class – gavs till alla tidigare innehavare av Class A licenser. Efter ett teoriprov kunde man uppgradera General Class till Advanced Class. Mellan 1951 och 1967 utgavs inga nya licenser i denna licensklass.

Amateur Extra Class – Denna licensklass utgavs till de som klarat kraven för Advanced Class samt dessutom klarat ett telegrafiprov i 100-takt. Fram till tidigt 80-tal utgavs en speciell licens i diplomform till innehavarna av Amateur Extra Class.

license

1964 – incentive licensing – nästa milstolpe

ARRL och FCC utvecklade tillsammans ett program 1964 som de kallade för ”incentive licensing” - på svenska ungefär ”licensiering genom incitament”. En ”morot” (incitament) skulle finnas för varje licensklass som skulle locka amatören att förkovra sig och avlägga prov för högre licensklasser. General/Conditional- och Advanced-klassernas frekvensområden krymptes. Detta spektrum tilldelades 1968 Advanced- och Extra-klasserna.Innan hade få amatörer gått vidare till Extra Class från de andra licensklasserna. Nu ökade antalet men en del lämnade också hobbyn, debatten om kunskapskrav var högljudd redan då.

Några andra viktiga årtal fram till nuvarande licensstruktur:

1987 – Technican- och Novice-klasserna görs om så att innehavarna får tillgång till delar av 10 m-bandet samt får köra telefoni där, liksom på 220 MHz och 1240 MHz. Detta skulle locka licensinnehavare av de klasserna till att uppgradera sin licens.

1990 – Morsekravet stryks från kunskapskraven för Technican-licensen. ITU behåller dock kravet för frekvenser under 30 MHz varför Technican-licensen görs om och nu ger fulla rättigheter över 50 MHz. Om en innehavare av Technican-licens klarade dåvarande CW-prov fick han eller hon Novice-klassens rättigheter under 30 MHz. Detta motsvarade Technican-klassens rättigheter innan ändringen. 1994 började FCC kalla dessa licensinnehavare för ”Techinican Plus”.

15 april 2000 – dagens licenssystem

FCC begränsar antalet licensklasser från sex till tre. Tre telegrafiprov reduceras till ett. 100-takt och 65-takt proven i telegrafi försvinner och 25-taktprovet blir kvar. Läkarintyg för att slippa 25-taktprovet accepteras inte längre. Provfrågegrupperna reduceras från fem till tre. Advanced Class innehavare får vara examinatorer för de som vill avlägga prov för General Class. Speciella stationstillstånd för Radio Amateur Civil Emergency Service (RACES), nödsamband, krävs inte längre. De som avlagt godkänt prov för Technican Class innan 1987 uppgraderas till General Class om de begär det skriftligt.

Genom att avlägga ett godkänt teoriprov med frågor unika för Extra Class, s.k. ”section 4”-frågor, uppgraderas de som avlagt godkänt prov för Technican Class innan 1987 till Extra Class. Efter 1987 blev teorikraven för Technican Class färre än tidigare.Technican Class licensinnehavare kunde uppgradera till Technican Plus genom att avlägga telegrafiprov i 25-takt. FCC:s databas visade dock inte längre skillnad mellan Technican och Technican Plus licensinnehavare.

Senaste milstolpen 2003 – telegrafikravet avskaffas av ITU.

15 december 2006 annonserar FCC att de skall avskaffa telegrafikravet. 23 februari 2007 avskaffar FCC telegrafikravet och alla innehavare av Technican Class licens får nu Technican Plus privilegier och licensklassen kallas hädanefter bara för Technican Class. Från och med nu finns det bara licensklasserna Technican Class, General Class och Extra Class i U.S.A. Detta gäller än idag, 2013.

I mars 2013 fanns det följande antal licenshavare i de olika licensklasserna i USA:

Novice (inga nya licenser utges) 13575 st

Technican 346 543 st – den i särklass största licensklassen

General – 164 325 st

Advanced (inga nya licenser utges) – 55 797 st

Extra Class – 131 502 st, en ökning från runt 75 000 innan telegrafikravet togs bort. Cirka 50 000 Advanced Class licensinnehavare har uppgraderat till Extra Class sedan telegrafikravet togs bort.100-takt telegrafi var ett svårt hinder för de flesta.

Totalt fanns det 711 742 licensierade radioamatörer i USA i mars 2013 och för första gången spräcktes 700 000-vallen. Det motsvarar cirka 27 % av alla världens radioamatörer i ett land med 4,4% av världens befolkning. Endast Japan har fler radioamatörer än USA men de flesta av dessa är att betrakta som privatradioinnehavare med ytterst begränsade privilegier med västerländska mått, endast cirka 35 000 japaner har högsta licensklassen i Japan som ger fulla privilegier på kortvågsbanden..

Slut på del 1

73 de AA7G / SM5LWC, Gert