Skriv ut

Denna artikel är skriven med ensamrätt för SK7BQ.com, länka gärna men kopiera inte och gör inga utdrag tack.

DL2ART har gjort en video med intressant information om amatörradio i Europa men då den är på tyska är det förmodligen få svenska amatörer som kan tillgodogöra sig den. Videon innehåller mycket intressanta uppgifter, därför beslöt jag mig för att göra en sammanfattning på svenska av den viktigaste informationen. Denna typ av information förväntar jag mig att IARU tar fram, men icke, varken aktuell statistik över antalet radioamatörer i olika länder eller statistik av den typ som ges i denna artikel har jag sett från IARU varför den säkert kan vara intressant även för svenska amatörer.

Informationen i videon är hämtad från SSA:s motsvarighet i olika länder som tillfrågats av DL2ART. Den är dock inte fullständig. I vissa fall saknas uppgifter då myndigheterna i vissa länder inte lämnar ut dessa uppgifter och vissa länders IARU-organisationer har inte svarat. Alla lilleputtländer i Europa som Andorra, San Marino, Monaco etc. finns inte med i statistiken. Den får ändå anses representativ då den omfattar de allra flesta av Europas länder.

Antalet radioamatörer och amatörtätheten i olika länder

Totalt i Europa finns cirka 375 000 licensierade radioamatörer. Intressant ur ett nordiskt perspektiv är att både Norge och Finland har färre licensierade än Sverige men Danmark har fler.

Sverige ligger i toppen i Europa när det gäller antalet radioamatörer per tusen invånare efter Slovenien som toppar i ensamt majestät med cirka 250 invånare per radioamatör. Tillsammans med Danmark, Storbritannien och Luxemburg ligger Sverige i spannet en licensierad radioamatör per 500–1500 invånare. Frankrike skiljer ut sig ur mängden med väldigt få radioamatörer i förhållande till befolkningen, endast en amatör per 4500 invånare.

Vi kan i och med denna statistik definitivt konstatera att aktiviteten bland svenska radioamatörer är anmärkningsvärt låg i förhållande till antalet licensierade. Danska radioamatörer hörs dagligen i stor mängd på kortvågsbanden i Nordamerika och norska stationer är ännu vanligare medan det är ett litet fåtal svenska radioamatörer som hörs dagligen på kortvågsbanden trots amatörtätheten.

Norge och Ungern kommer efter Sverige i amatörtäthet följda av Finland, Tyskland och Nederländerna.

Hur många amatörer i Sverige är verkligen aktiva?

Det är ytterst svårt att uppskatta antalet aktiva amatörer i Sverige men jag har undersökt vad som hörts på banden på diverse sajter och tittat i testloggar etc. under ett antal år och min slutsats är att omkring tusen svenska radioamatörer är aktiva på kortvåg samt VHF och högre band någon eller några gånger per år i alla fall, undantaget de som bara hörs på repeatrar på VHF och UHF. Oavsett det absoluta talet så kan vi nog slå fast att det är mycket sannolikt att mindre än 10% av Sveriges amatörer är aktiva med sin signal. Detta torde innebära att en förkrossande majoritet av SSA:s 5500 medlemmar inte är aktiva vilket måste vara fallet, annars hade signalerna synts i resultatlistor och på DX-cluster och liknande.

Antalet amatörer per kvadratkilometer i olika länder

Tittar vi på antalet radioamatörer per kvadratkilometer ligger Storbritannien, Nederländerna och Slovenien särklassigt i topp med runt 36 radioamatörer per 100 kvadratkilometer följda av Tyskland och Schweiz och sedan av gruppen Tjeckien, Ungern och Italien.

Utvecklingen över tid i de största europeiska länderna när det gäller antalet radioamatörer i respektive land kan ni läsa om i min andra artikel som behandlar de 12 länder som har störst amatörpopulation i världen.

Antalet licensklasser i europeiska länder

1 licensklass: Sverige, Norge, Irland, Frankrike, Spanien, Italien, Bulgarien. Nordmakedonien, Grekland, Turkiet, 10 länder.

2 licensklasser: Finland, Island, Tyskland, Litauen, Nederländerna, Tjeckien, Slovakien, Rumänien. Moldavien, Slovenien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Montenegro, 13 länder

3 licensklasser: Storbritannien, Portugal, Belgien, Danmark, Polen, Belarus, Ukraina, Österrike, Ungern, Serbien, 10 länder

Det saknas uppgifter för lilleputtländerna i Europa men vi kan konstatera att Sverige tillhör en klar minoritet av länder i Europa som endast har en licensklass.

Maximalt tillåten uteffekt för högsta licensklassen i europeiska länder

Jag vill särskilt påpeka att nyansskillnaderna mellan de olika effektgränserna är för små och kartan i källmaterialet är för otydlig varför det säkert finns felaktigheter nedan när det gäller effekt för ett enskilt land men huvuddragen framkommer i alla fall. De högre effektklasserna är tydligare markerade med bättre kontrasterande färger.

1500 W: Finland, Portugal, Belgien, Ungern, Slovenien, Kroatien, Bosnien och Hercegovina, Serbien, Montenegro, Nordmakedonien, Albanien, 11 länder

1000 W: Island, Sverige (311 SEK per år 2021), Danmark, Lettland, Litauen, Schweiz, Spanien, 7 länder

750 W: Tyskland, Tjeckien, Slovakien, 3 länder

500 W: Frankrike, Italien, Polen, Belarus, 4 länder

400W: Norge, Storbritannien, Irland, Nederländerna, Österrike, Grekland, Turkiet, 7 länder

350 W: Bulgarien

200 W: Ukraina, Rumänien, Sverige (utan specialtillstånd), 3 länder

100 W: Estland, Moldavien

Även här saknas uppgifter från lilleputtländerna i Europa.

Tjeckien tillåter 1500 W ut i tester för de som bor i tätorter och hela 3000 W ut i tester för de som bor på landsbygden. Österrike tillåter 1000 W ut för klubbstationer.

Viktigt att konstatera är att det är 18 av 37 länder som tillåter 1 kW ut eller mer. 12 länder tillåter lägre än 500 W uteffekt. Förvisso krävs numera särskilt tillstånd till 1 kW ut i Sverige men ingen som ansökt har hittills nekats har SSA rapporterat. 1 kW eller mer tillåten uteffekt är förmånligt sett ur ett europeiskt perspektiv, endast 18 av 38 länder har detta.

För de länder som har två licensklasser tillåter de följande effekter för den lägre licensklassen:

För de länder som har tre licensklasser ligger uteffekterna mellan 75 och 10 W för den lägsta licensklassen.

Frågebankernas storlek för högsta licensklassen

Följande storlekar på frågebankerna vid proven för den högsta licensklassen finns i olika länder:

Många länder har ingen fast frågebank utan bara en detaljerad specifikation över det provtagaren skall kunna.

Provfrågebanken i Sverige har övertagits av PTS och övningsprov går att göra på hamradio.pts.se   Dock anges inte storleken på provfrågebanken men i förarbetena har det sagts att den skall vara tillräckligt stor för att inte medge inlärning av alla frågor.

Antal frågor och krav på antal rätt på proven för högsta licensklassen

Här är det bara relevant att jämföra de länder som har flervalsfrågor på sina prov.

Tyskland är i särklass i Europa, 119 frågor skall besvaras för högsta licensklassen och 90 skall vara rätt.

För Sveriges del skall 38 av 43 frågor på teknikdelen vara rätt besvarade, varav de tre om elsäkerhet måste vara korrekt besvarade. Varje fråga ger fyra poäng om den är rätt besvarad. Observera att det finns fyra svarsalternativ på varje fråga och 0–4 alternativ kan vara rätt. För fyra poäng på frågan måste alla svarsalternativ vara rätt ikryssade annars bedöms frågan med noll poäng. I delprovet om regler och reglementen måste 105 av 120 poäng erhållas. Andel rätt i procent som krävs har beräknats utifrån dessa kriterier. Maxpoäng på provet är 292 poäng och 257 poäng måste erhållas, 88% av maxpoängen alltså. Jämförelsen med andra länder haltar då 12 poäng måste erhållas på de tre elsäkerhetsfrågorna bland annat och poängsystemet gör inte jämförelsen helt rättvis.

Kom också ihåg att vissa länder har flervalsfrågor men svarsalternativen slumpas för varje prov vilket avsevärt försvårar möjligheten att lära sig frågorna utantill vilket ju också påverkas av provfrågebankens storlek.

Land

Antal frågor

Min. antal korrekt besvarade

Procent av provfrågorna som måste besvaras rätt

Provtid

Tyskland

119

90

76

3,5 h

Storbritannien

58

44

76

2 h

Ungern

50

38

76

Ingen uppgift

Irland

60

36

60

Ingen uppgift

Slovenien

60

36

60

1,5 h

Nederländerna

50

35

70

1 h 45 min

Spanien

60

30

50

1,5 h

Schweiz

40

28

70

100 min

Lettland

40

24

60

1 h

Belarus

30

22

73

1 h

Frankrike

40

20

50

45 min

Portugal

40

20

50

1 h

Sverige

73 frågor / 292 poäng

257 poäng

88% av maxpoäng

2 h

 

Sverige har bland de högsta kraven på antal rätt även om jämförelsen haltar på grund av PTS poängsystem. Svårighetsmässigt står dock Tyskland i särklass i Europa, frågorna är avsevärt svårare och kräver mer kunskap än i andra länder. Sverige hamnar i botten om man jämför svårighetsgraden på frågorna men kraven för godkänt kan inte sägas vara låga i ett internationellt perspektiv. Dessa skillnader framkommer heller inte i tabellen ovan. Efter Sverige kräver Tyskland, Storbritannien och Ungern störst andel av frågorna rätt besvarade följda av Belarus, Nederländerna och Schweiz. Observera att antalet alternativ per fråga inte anges, färre alternativ ger större chans för den som gissar naturligtvis. Därför är inte antalet provfrågor avgörande men i Frankrike, Portugal och Spanien är det förmodligen större chans att passera proven med godkänt resultat då endast 50 procent av frågorna måste vara rätt besvarade.

I Schweiz, Nederländerna och Portugal har man 2 minuter eller mer per fråga men i Frankrike är det stressigast med drygt en minut per fråga. I Sverige har man 1,6 minuter per fråga vilket hamnar i toppen.

Vad kostar det att avlägga prov för högsta licensklassen?

Inte heller på denna punkt finns fullständiga data men Italien är i särklass dyrast med 100 Euro, alltså drygt en tusenlapp i svenska kronor. Italien följs av Tyskland med 72 Euro, Danmark med 66 Euro och Nederländerna med 62 Euro. Sedan är det ett hopp till Irland med 50 Euro och Finland och Storbritannien med 43 Euro. Billigast är det i Lettland och Slovenien med under hundralappen i svensk valuta för att avlägga prov. I Sverige kostar ett fullständigt prov 200 SEK vilket nästan exakt motsvarar 19 Euro när detta skrivs, endast sju länder i Europa har billigare provavgift så det är definitivt billigt att avlägga amatörprov i Sverige.

Vad kostar det att vara radioamatör under 10 år med högsta licensklassen i olika europeiska länder?

Även dessa data förvanskas av ett otydligt diagram men uppgifterna är rätt på 10 Euro när.

Inom varje grupp är avgiftens storlek arrangerad i stigande ordning, därför kommer inte länderna i alfabetisk ordning inom gruppen.

Här framkommer det tydligt att det finns fem olika strategier för debitering i Europas länder:

Notera att i de tre första kategorierna blir kostnaden billigare över tid då de saknar årlig avgift, DL2ART har valt att mäta över tio års tid.

Kostnad per tioårsperiod:

Vanligast är en provavgift och antingen en årlig avgift eller en engångsavgift som går till administration av tillstånden men spridningen är ganska jämn mellan de olika alternativen. Det har säkert att göra med att amatörpopulationen är olika i olika länder dessutom finns skillnader i hur myndigheterna är organiserade och arbetar i olika länder.

Sverige hamnar här i en speciell situation. Den som vill kunna sända med 1000 W får i dagsläget betala 311 SEK (2021) för ett specialtillstånd, det blir minst 3110 kronor för 10 år, garanterat mer för troliga kostnadsökningar från PTS. Endast Belgien med mer än 500 Euro, Frankrike med knappt 500 Euro, Nederländerna med 400 Euro och Tyskland med knappt 400 Euro på en tioårsperiod har dyrare avgift. Kravet på specialtillstånd gör att det är dyrt att vara svensk radioamatör och köra med 1000 W sett över en tioårsperiod. Samtliga andra uppräknade länder som är dyrare än Sverige har också en årlig avgift som fördyrar kostnaden sett över tio års sikt.

Om du nöjer dig med 200 W ut så är kostnaden för att vara radioamatör i Sverige i särklass billigast i Europa men och det är verkligen ett stort MEN, Sverige är det enda landet i Europa och troligen i världen som avskaffat tillståndsplikten för amatörradio och det innebär att vi i princip är rättslösa om vi utsätts för störningar. Jämför med Tyskland som har hög tillståndsavgift men där motsvarigheten till PTS agerar på störningsfrågor från amatörer, inte minst illegala sändningar på amatörbanden. Radioamatörer i Tyskland och i de flesta andra europeiska länder har ett helt annat rättsläge än i Sverige. Avsaknaden av tillståndsplikt kommer till ett ytterst högt pris rent juridiskt.

De största IARU-föreningarna i Europa:

SSA är den femte största IARU-föreningen i Europa, helt i linje med att Sverige är Europas femte folkrikaste land. Det har ofta hörts diskussioner om den låga anslutningsgraden till SSA och hur man skall få den att öka. Med hänsyn till folkmängden och utvecklingen med sjunkande antal amatörer i Europas länder samt sjunkande medlemsantal i IARU-föreningar totalt så klarar sig SSA utmärkt. Vi skall se längre ner i artikeln att för vissa befolkningsrika länder är andelen anslutna amatörer betydligt lägre än den är i Sverige. Redan i ovanstående sammanställning ser vi att Polen med något fler radioamatörer än i Sverige och Frankrike med ungefär lika många radioamatörer som Polen har färre antal medlemmar än SSA.

Andel anslutna till den nationella IARU-föreningen

Inte heller här är statistiken fullständig. Länderna är uppdelade i fallande ordning inom intervallerna, Sverige ligger strax över 40% anslutna till SSA av totala antalet amatörer i Sverige. Notera att medlemskap i HRS i Kroatien förefaller vara obligatoriskt då anslutningsgraden är 100%.

Många av de länder som sett en kraftigt minskad amatörpopulation, se min tidigare artikel, har också sett kraftiga medlemsförluster i sina IARU-föreningar. Storbritannien går emot strömmen på så sätt att de har fått en kraftigt ökad skara amatörer på senare år men andelen medlemmar i deras IARU-förening RSGB är minst i Europa, endast cirka 27% av alla amatörer i Storbritannien är anslutna till RSGB. Det finns säkert flera anledningar till detta men en hög medlemsavgift på motsvarande cirka 600 SEK per år är nog en anledning liksom det faktum att förutom i Skottland och delar av Wales är Storbritannien till övervägande delen tättbefolkat med höga kostnader för egna hem. I de centrala delarna av Cambridge ligger medelkostnaden för ett eget hem på motsvarande 10 miljoner svenska kronor, väl i klass med Danderyd. Få brittiska amatörer har möjlighet att få upp stora antenner då nästan alla tomter är små och husen ligger tätt.  Samtidigt utfärdas ytterst få nya bygglov för antennmaster, de som har bygglov har ofta riktigt gamla sådana. Det gör att många bara är aktiva över den lokala repeatern, få kör kortvåg och tester med stora antenner och få är aktiva i tester även på VHF och högre band. Det påverkar säkert också viljan till medlemskap.

Kritiken mot RSGB:s höga medlemsavgift och som många uppfattar alltför höga medelålder bland styrande funktioner i föreningen är emellertid stor. Jag har ofta varit i Storbritannien under en rad av år och deltagit i klubblivet och på RSGB:s årsmöten där kritiken ständigt återkommer.

Samma tongångar har hörts i tyska DARC där medlemsantalet sjunkit drastiskt på senare år i takt med att antalet amatörer i Tyskland minskat kraftigt. Spanien är ett annat land där både antalet amatörer och andelen anslutna till URE minskat kraftigt, ofta men inte alltid går medlemsandelen hand i hand med minskat antal amatörer.

Topp tre länder där andelen anslutna till den nationella IARU-föreningen är högst

Övriga länder i fallande intervaller, länderna är rangordnade inom intervallen, störst andel först i fallande skala:

60% – 50%

50% – 40%

40% – 30%

30% – 20 %

Sammanfattning:

Denna artikel ger förhoppningsvis väsentligt mera fakta när förhållandena för svensk amatörradio debatteras. Det är synd att IARU inte intresserar sig för att ta fram uppgifter av denna typ, all heder åt DL2ART som grävt fram uppgifterna. Det borde ligga i varje IARU-förenings intresse att bevaka hur den egna föreningen och därmed det egna landet ligger till internationellt i statistiken.

Det är beklämmande att konstatera att Sverige efter Slovenien tillsammans med några andra länder har den högsta amatörtätheten i Europa men i Sveriges fall kanske de minst aktiva radioamatörerna i förhållande till antalet licensierade. Att få fler amatörer aktiva borde definitivt vara en prioriterad fråga för SSA och radioklubbarna. Det handlar inte bara om nyrekrytering, uppenbarligen är det många certifikatinnehavare som aldrig blir aktiva på banden.

Debatten om ett instegscertifikat i Sverige har stöd i statistiken, Sverige tillhör en minoritet av länder som endast har en certifikatklass. I länder med två certifikatklasser har ändå nästan alla tillgång till 100 W ut och ett flertal band vilket gör instegsklassen attraktiv. Endast i länder med tre licensklasser har den lägsta klassen klara begränsningar.

När det gäller provkraven med antal frågor, antal rätt som krävs för godkänt prov och tillåten maxtid är det svårt att göra korrekta jämförelser på grund av de olika sätt som frågorna är uppbyggda på. Jag har själv jämfört amerikanska, tyska, brittiska och svenska frågor och kan då konstatera att svårighetsgraden är klart lägst i Sverige bland de länderna. Tysklands högsta licensklass intar en särställning internationellt tillsammans med USA:s högsta licensklass. Dessa båda är de internationellt i särklass svåraste proven, därmed inte sagt att vem som helst som studerat tillräckligt inte kan klara dem. Kraven för godkända prov måste ändå anses vara högre i Sverige än i länder som Spanien och Frankrike till exempel. En bra sak är att det är bättre med tid för provet i Sverige än i många andra länder, Frankrike verkar ha prov där stress kan utgöra en faktor och det är aldrig bra.

Kostnaden för att avlägga prov är bland de lägsta i Europa i Sverige, vilket är viktigt om vi vill rekrytera ungdomar till hobbyn. Italien med en dryg svensk tusenlapp för prov, följda av Tyskland, Danmark och Nederländerna med runt 700 kronor för ett prov uppmuntrar definitivt inte ungdomar till att avlägga prov och säkert inte en del vuxna heller.

Kostnaden över tio års tid får sägas vara rimlig i de flesta europeiska länder och vi kan konstatera att det finns hela fem olika modeller för hur avgifter tas ut. Om du som svensk amatör vill använda 1 kW så blir kostnaden emellertid hög, det är bara Nederländerna, Frankrike och Belgien som har högre årskostnad i spannet 400–550 kronor om året. Specialtillståndslösningen blir dyr då den kostar att administrera för PTS och därmed föranleder en relativt hög avgift.

SSA är trots allt den femte största IARU-organisationen i Europa och där skall de vara för Sverige är faktiskt Europas femte största land. SSA har högre andel medlemmar av det totala antalet amatörer i landet än betydligt folkrikare länder som Italien, Frankrike, Spanien, Polen och Storbritannien.

73 de Gert, AA7G / SM5LWC

Träffar: 402