Till Nostalgiska hörnet från Jan-Åke Carlsson SM7XGG

Osby Radio Club (ORC)

I slutet av 1940-talet och början av 1950-talet kom radiolyssnandet eller DX-ingen att bli en populär fritidssysselsättning bland unga. Internet och datorer fanns ju överhuvudtaget inte och TV-utsändningar och TV-spel ej heller. Det blev, att på hemmets radioapparat ratta in Radio-Moskva, Radio Luxenburg , Voice of America (VOA) eller annan station.. Om man skickade rapport fick man ofta paket med QSL-kort, information , små presenter med mera. Strax efter kriget var det mycket propaganda- många utsändningar var på svenska. Särskilt intressant var det att följa utsändningarna riktade mellan det, som kom att bli Väst- och ÖstTyskland

 

I lilla Osby

var vi ett antal grabbar, som delade detta intresse.Två eldsjälar Bengt Sjöberg (senare SM7CPB) och Lars-Eric Ericsson (vars call jag glömt) bildade 1952 Osby Radio Club ORC. Själv kom jag inte med förrän senare, eftersom mitt inträde i denna förnämliga hobby kom först den 30 juni 1954!

I Osby fanns en etablerad radioamatör Torsten Martell SM7BAH. Jag kom i kontakt med Torsten genom SMU-scouting.

I mitten av 1950-talet kom många av oss DX-are att börja lyssna på amatörradiostationer i stället och då var inte steget långt till att plugga Morse- tecken för ett C-certifikat hägrade.Radioklubben hade två med A-cert SM7BAH och Yngve Johansson (SM7AEW)

båda var mentorer för oss. C-cert innebar 40-takt och kristallstyrd TX med max 5W uteffekt.

Torsten Martell SM7BAH

var för oss tonåringar en "äldre" gentleman. Han var ju född 1927 och således 13 – 15 år äldre än vad vi var! Torsten ställde alltid upp för oss med råd och hjälp med materiel val. Flera av oss hade hade genom Torstens försorg en av arméns 2 W stationer(PM7D) som mottagare och till dessa byggde vi nätaggregat själva. Torsten skjutsade oss till T4 i Hässleholm för att avlägga certifikat.

Klubben

hade ordförande, sekreterare och kassör, men eftersom medlemsavgiften var 10 kr/år hade vi inte råd med häftiga utsvävningar. På våra klubbmöten på torsdagskvällarna pratade vi mycket radio. Vi hade ingen kaffebryggare!

Fielddays.

VI drog då och då iväg med med trampgenerator nycklar och annat nödvädigt till någon backe i göinge-skogarna. Eftersom jag själv var en "klätterapa" fick jag oftast klättra upp, för att fästa antennen på lämpligt ställe. En gång bar det sig inte bättre än att jag måste hoppa från ett träd till ett annat. Det kostade med fyra knäckta revben och en stukad tumme, så den sommaren gick jag med elastisk binda runt bröstkorgen. Numera tar jag försiktigt om jag skall upp på en köksstol.

Rävjakt

ravjagare

Torsten, som var scoutledare brukade ordna rävjakt i närheten av sommarstugan vid Osbysjöns sydspets. På bifogat foto ser ni undertecknad som nr tre från höger. Mottagaren är skänkt till klubben.

Diplom

Vi instiftade ett diplom för DX-are H50C (Heard 50 countries). Jag tror, att vi fick ihop till utgiften.

Klubben upphörde

i början av 1960-talet, då de flesta av hade börjat på utblidningar eller fått jobb på annat håll.Vi har haft en reunion, men i dag är några döda,så jag tror att jag är en av de få som är aktiv i dagsläget.

Ack vad roligt man kunde ha utan Internet Mycket var lättare förr, bara veckopengen var stor nog.

73

de Jan-Åke SM7XGG